Måste börja med att berätta om den absolut värsta känslan jag har och hur den uppstår -Det finns inget som får mig att vilja krypa ur kroppen så mycket som när jag känner ett litet hårstrå på halsen. Shit det gör ont i mig när jag skriver det. Så grymt obehagligt tycker jag det är. Jag överväger att gå runt med en pinsett 24-7 bara för att kunna avlägsna den lilla fienden fort som ögat när den dyker upp.
Imorgon ska vi ut på lite musikalmys på lappudden. Det finns ett vildmarksbad där. Min plan är att gå ner i det när vi kommer dit och kliva upp när vi åker hem. Som Jimmi så fint och bibliskt uttryckte det; "Och på tredje dagen Emma uppstigen ur badtunnan"
Efter vi har förlustat oss på lappis ska jag direkt vidare norrut med slutdestination Umeå. Det vankas födelsedagskalas hos syster-yster. Och kalas tackar man ju aldrig nej till.
Nu ska jag gå och packa...
Tack och hej, leverpastej
-Emma