Måndag

Det är lätt att få för sig att det är svårt att vara gräsänka. Och det är lite besvärligt innan man kommer på det. Det går nämligen ut på att sitta vid köksbordet med en bild på sin frånvarande livskamrat och ge ifrån sig längtansfulla suckar då och då. Svårare än så är det icke!

Mina dagar nu de två sista veckorna i skolan (den tredje och sista räknas ju inte, bal, brännboll och baluns är ju inga riktiga skolämnen enligt mig. Men så är jag är ju en sån där jobbigt ordentlig tjej…) är rena hälsohemsvistelsen. Visst jag fick skriva en kompletteringsuppgift idag och har fortfarande min projektarbetesrapport kvar. Men det är TYP inget att göra. Bara gå omkring och sucka även där. Över hur sorgligt och ofattbart det är att det snart är slut på den här gymnasieepoken. Att vårt andra hem musikal, inte längre kommer vara vårt hem utan uppehälle för andra små snoriga elever som tror att de är något. Ja det är förfärligt.

Jag tog mitt körkort för några månader sedan men har ännu inte skickat in papperna så jag har inte fått "the card". Jag åker istället omkring och är tuff med ett A4:a som intygar att jag faktiskt något sånär kan kontrollera och framföra fordonet i fråga. Men jag känner att nu MÅSTE jag gå och fixa en bild så jag kan få mitt efterlängtade lilla plastkort. Jag befarar att jag annars kommer tappa bort min papperslapp eller att de två åren man har på sig att skicka in det går ut. Det är inte heller så imponerade att trycka upp den där papperslappen som id när man ska in på krogen… Så det blir till att kamma sig och skutta ner på fotoaffären illa kvickt.

Hej svejs!